Tror att dom flesta som läser min blogg känner mig och vet att min sambo är militär. 

Och det är just det där att vara militär. 

Tror min sambo trivs väldigt bra med sitt yrke och han passar inom det. Men att åka bort och knappt aldrig vara hemma det är jobbigt. Tror heller inte att han har något emot arbetet. Men jag tycker det är jobbigt. 

 

Han har nu jobbat borta i några veckor. Kom som några vet hem i onsdags kväll och har åkt igen. 

Folk säger till mig att du borde väl lära dig. Det borde väl bli enklare. Men dom vet nog inte vad dom pratar om. Det blir värre!

vi har tidigare gått igenom många veckors frånvaro och även utlandstjänst osv. Men det blir bara svårare. Särskiljt nu över jul. 

Känns så fel. Och nu är de andra julen vi inte är ens i närheten av varann. 

 

Idag när jag lämnade honom hemma för att bege mig mot jobbet så gick det enklare än när han lämnade sist. Men när jag nu kom hem och gick upp till vårt sovrum. Såg sängen och tanken slog mig att nu är jag själv igen. Då brister det väldigt enkelt. 

 

Är glad att jag har livet jag har med mina hästar så tankarna och dagarna springer iväg. Väntan att han ska komma hem igen är stor och hoppas det går fort. 

 

Älskar dig Jonas!