Sitter i skolan och är allmänt uttråkad. Men det är himla chill här ändå. Och det är skönt. Kan la inte säga att jag mår prima för det som hände igår stärkte ju inte lyckan precis. Men jag har la lärt mig att man aldrig ska lita på någon. Jag har insett att det inte går att stå någon nära. Det är ingen som vill ha mig nära. Ingen vågar släppa in mig i deras liv.
Jag har försökt, jag har kämpat på att gå vidare. Men när såndant här händer är det svårt. Det är svårt att ens försöka släppa taget. Det är hårt att tänka det kommer aldrig mer vara vi.
Jag har aldrig kännt en sådan stor saknad. Jag har aldrig haft denna klump i halsen.

Snälla någon varför ska allt hända mig?,
Kan säga att det finns många som känner som jag, de flesta ungdomar är inte lyckliga. Men varför har vi sätt denna pressen på oss. Varför har det så stor betydelse att vara älskad. Varför är det så viktigt.
Jag klarar inte av att leva ett ensamt liv. Jag måste ha någon att dela min glädje och sorg med. Någon att bilda minnen med.

Jag menar inget ont när jag säger så. Jag menar inget gott när jag ler mot dig. Jag är så förvirrad. Jag är så borttappad. Hur ska jag kunna finna mig själv i en själ som inte kan andas. Kan man nå botten mer.
Men ibland måste man nå botten för att inse att man kan vända.
Man måste vara med om det värsta för att se någon lycka i det hela.

Jag har nått botten men det går inte vända. Jag har nått botten men det finns inget hopp. Inget ljus.!
Kan ingen hjälpa mig?

Jag saknar dig min kära vän!
Förlåt för att jag har varit en del av ditt liv, detta kommer bli svårt!




Det är som en vattendroppe. Man har varit i himmlen har siktat högt. Men när man tror att man mår som bäst när man tycker att man har allt. Det är då man faller när allt bara blir för mycket det är då man faller. Och jag faller och faller som en ensam vattendroppe. Jag faller till jag har nått botten. När jag når botten då är jag splittrad. Jag har inget helt hjärta. Alla bitar är på olika ställen och hur ska man någonsin kunna få alla bitar tillbaka.?
Sakta men säkert så tinar saker och ting bort och det finns bara minnen kvar.............



Jag önskar det vore annurlunda!